Aixam e-Coupe Premium

Franska Aixam bygger drygt 10 000 mopedbilar per år, vilket räcker för att de ska vara störst på den marknaden. Huvudmarknaden är för personer utan ”riktigt” körkort; man har inte fyllt 18, man har blivit av med körkortet eller har av andra skäl inte ”lappen”. Här har Aixam hittat en betalningsvillig kundgrupp; både hemma i Frankrike och i Sverige tar de bra betalt för sina bilar. Bensinversionen av den modell vi testar kostar nästan 160 000 kronor, långt mer än en liten riktig bil. Den riktiga bilen är dessutom fyr- eller femsitsig, medan mopedbilen för att klara lagkraven bara få vara tvåsitsig. Den är också krocktestad enligt konstens alla regler, med antisladdsystem, airbags och mycket annat som Aixam saknar. För den som har det valet borde det vara lätt; låt mopedbilen vara. 


  • Pris: 215 900 kr (Compact 169 900 kr), GTI 225 900 kr 
  • Fordonstyp: Lätt fyrhjuling, kategori L6eBP 
  • Säkerhet: Ej krocktestad av Euro NCAP. Inga airbags, inte antisladdsystem, låsningsfria bromsar 
  • Motor: Elmotor på 4 kW/5.5 hk kontinuerligt, 6 kW toppeffekt, max kontinuerligt vridmoment 51 Nm 
  • Mått: L 300 cm, B 150 cm, H 148 cm, axelavstånd 200 cm 
  • Vikt: Tjänstevikt 690 kg, 425 kg utan batterier, maxlast ca 250 kg inkl förare, ej släp 
  • Kupéutrymme/bagagevolym: 2 platser, 980 l 
  • Kraftöverföring: Motorn fram, framhjulsdrift 
  • Prestanda: Toppfart 45 km/h 
  • Batteri: Litium LiFePO4, 6.14 kWh 
  • Förbrukning: Ca 0.6 kWh/10 km (inga officiella värden) 
  • Direkta utsläpp: 0 g Co2/km 
  • Räckvidd: Ca 100-120 km 
  • Laddtid: Laddas med schucko-kontakt, 3.30 timmar med 10 ampere, adapter för Typ 2 finns 
  • Miljöförmåner: Inga, räknas ej som bil. 
  • Garantier och service: Två års garanti på delar, fem år på batteriet, utan milbegränsning. Första service efter 100 mil eller 6 månader gratis, sedan 500 mil/ett år, därefter var 500:e mil, kräver att batteriet är laddat enligt rekommendationer.

Men får man av olika skäl inte köpa en riktig bil och överväger en moped, en Epa-traktor eller något liknande, så är läget ett helt annat. Aixam klassas som lätt fyrhjuling, moped kategori L6eBP, vilket betyder att man måste vara minst 15 år och ha ett AM-körkort, klass 1 moped – då får man köra. Jämfört med mopeder på två hjul, är Aixam höjden av säkerhet, med bälten och låsningsfria bromsar. Den är långt bekvämare, rymligare och funkar året runt. Det är för denna kundkategori vi testar Aixam e-Coupé. 


Eldrift till litet merpris
Sedan 2013 finns Aixams samtliga modeller med eldrift, och de är jämfört med sina bensindrivna motsvarigheter närmast ett fynd. Design Coupé kostar från 215 900 kronor, bara 60 000 kronor mer än bensinversionen. 

Att merkostnaden är liten för eldrift beror förstås på att batteriet är litet och elmotorn svag. Man vet att batterikapaiciteten är begränsad när den anges med decimaler och inte bara i hela kWh, och Aixam anger med två decimaler; 6.14 kWh ger litiumbatterierna som ligger väl skyddade under bilen. Motorn är på 4 kW och så liten att det gapar tomt under motorhuven.


Lite räcker långt
De begränsade resurserna räcker långt eftersom bilens vikt är låg – maximalt 425 kilo får den väga för att klassas som moped, men batterivikten har de lyckats få räkna separat. Dessutom ska den ju bara upp i 45 km/h, så särskilt mycket effekt behövs inte. 

Att köra en eldriven Aixam är löjligt lätt. Lägg i drive med växelspaken, kör. Toppfarten är 45 km/h och där är man snart, sen är det i princip plattan i mattan för det mesta. När jag släpper gasen, träder bromskraftsåterföringen in, vilket långt ifrån alla elmopeder har. Den är inte inställningsbar i flera lägen som hos de riktiga elbilarna, men funkar fint och gör att jag sällan behöver använda den mekaniska bromsen. 

De små yttermåtten med ett hjul i varje hörn gör Aixam lite go cart-aktig att köra, men körglädjen förtas av att man så snabbt når toppfart. Axelavståndet är blott två meter och hjulen små, ändå känns den inte mer studsig på vägen än andra småbilar – åter är det den begränsade toppfarten som gör att den inte ställs på några svårare prov. Bromsarna, skivor fram och trummor bak, tar helt okej och är låsningsfria vilket ju är sällsynt på tvåhjuliga mopeder.

Aixam har en enkel färddator som visar förbrukningen i snitt och momentant, och den är kring 0.6 kWh per mil. Det ger en milkostnad på under en krona, knappt hälften mot en vanlig elbil. Räckvidden är nästan tio mil, vilket räcker gott – det är inte många som väljer en fyrhjulig moped för längre resor. Den begränsade toppfarten gör att det inte finns särskilt mycket utrymme för att minska förbrukningen. Dock går Aixam ner i ekonomiläge när batteriet närmar sig tomt eller om det är nollgradigt eller kallare. Då är det inte garanterat att den laddar, och vid minus tjugo eller värre startar den inte alls. 

Det finns inte heller någon luftkonditionering att stänga av, och kupévärmen sköts av en bensindriven Webasto som också förklarar varför bensintanken finns kvar. När värmen används är bilen alltså i viss mån fossil, även om en tank per säsong brukar räcka. Kupévärmaren är extrautrustning men närmast nödvändig om Aixam ska användas vintertid i Sverige. 


Laddas i uttaget
e-Aixam laddas i ett vanligt hushållsuttag, med tio ampere. Batteriet är så litet så att efter tre och en halvtimma är det fulladdat. Med en adapter kan man också ladda på Typ 3-uttag bland de riktiga elbilarna; Aixam saluför det inte men det går att få tag på. Aixam kräver att minst var femte laddning är fullständig, tillåter inte att bilen laddas om det är kallare än noll och begär att laddningen är omkring 50% om fordonet står still i över en månad vilket ju inte är ovanligt för denna typ av fordon. Uppfyller man dessa krav är batterigarantin på fem år, vilket ju är i klass med många riktiga elbilars. 


Plastigt men okej
Karossen är gjord av billig ABS-plast, med stora glipor här och var, och det mesta invändigt är också gjort i en billig plast som man knappast annars ser i bilar längre. De flesta reglage är i hårdplast och ser ut att komma från nittiotalet, men varför inte? Jag föredrar faktiskt ett ordentligt vred framför en touchscreen när jag ska slå på värmen med handskar. Vår bil är extrautrustad med liten infoskärm, som också har en backkamera vilket känns helt onödigt i en så här pytteliten bil, förlåt moped. 

Sätena kan ställas i längsledd, ryggstödet vippas och nackstödet höjas/sänkas – enkelt men det behövs inte så mycket mer. Jo, vintertid hade värme inte varit dumt. Ratten går inte alls att ställa in, men det stör inte mig, jag sitter bra. Eftersom Aixam är strikt tvåsitsig så är bagageutrymmet stort, nästan en kubikmeter ryms. Det gäller bara att det är lätta grejor; maxlasten är 250 kilo vilket inkluderar förare så är man två personer à 75 kilo finns bara 100 kilo kvar.


Det bästa av något riktigt dåligt
Det skulle kunna argumenteras att många bilar ändå används i stan och då duger 45 km/h gott, och mindre fordon gör att det blir mer plats över för annat. Men mopedbilar är helt enkelt för dåliga jämfört med riktiga bilar, inte minst säkerhetsmässigt. Men för en viss kundgrupp är de ändå attraktiva, vilket 12 000 mopedbilar om året enbart från Aixam visar. Då är eCoupe så bra det blir; högre säkerhet än andra mopedbilar, vettig eldrift och en ganska låg merkostnad för el. Aixam har också ett bra återförsäljarnät i Sverige och internationellt, redo att serva och fixa det som går fel. Det borgar också för ett något bättre andrahandsvärde, särskilt som mycket av elkomponenterna delas med de ganska vanliga eldrivna små arbetsfordonen från Aixam.

eCoupe finns också i en GTI-version som är 1.5 centimeter sänkt och har ett tuffare utseende, för en tiotusing mer, men det är svårt att se värdet av detta. Inom ramen för Aixam eller elmopedbilar generellt skulle vi snegla på den kortare versionen e-City, även kallad Compact. Den kostar bara 169 900 kr i elutförande, och ger i princip samma upplevelse. Att den är kortare gör nästan ingen skillnad eftersom man ändå bara får vara två personer i bilen, och så är den ännu smidigare i stan än eCoupé. 

Notera att eftersom Aixam inte räknas som bil, så får du ingen bonus när du köper den; tidigare gällde ”elcykelpremien” men den har som bekant avskaffats. 

Summa summarum: Välj något annat om du kan. Går inte det, ge e-Aixam en chans. 

Vi gillar: Eldrift, god räckvidd, låg förbrukning, låg milkostnad, smidig att köra

Vi ogillar: Dålig säkerhet, billigt utförande, högt pris

Överväg också: Begagnad elbil om du har rätt att köra den; du får en bättre begagnad Renault Zoe, Nissan Leaf, Volkswagen e-Up eller liknande för samma pris. 

Gröna Bilisters testpilot - Mattias Goldmann, juli 2019
Relaterat material
Bilar
Gröna Bilister har ambitionen att testa alla bilar på marknaden som kan köras förnybart. Numera testar vi bara fossiloberoende bil......

Volkswagen eCrafter
Eldrift för skåpbilar borde vara en perfekt kombo. Många kör korta sträckor per dag, står still stora delar av dagen och används ......

Donkey Republic cykeldelning
När fokus är på Voi och de andra elskotrarna för uthyrning, är det spännande att titta närmare uthyrning av cyklar som man får tr......

Bird eldriven kick-bike
Bird är på många håll nästan synonymt med elsparkcyklar för uthyrning; de kom först och de är på många håll störst. Bird startade......

Biltester
Gröna Bilister har ambitionen att testa alla bilar på marknaden som kan köras förnybart. Vi testar också alternativ till den egna ......

Nissan e-NV200 Skåp 40 kWh
e-NV200 har funnits sen 2013, vilket gör den till en riktig veteran bland elbilarna. Dessutom är den baserad på skåpbilen NV200 ......

Fiat Ducato Skåpbil
Inte många av oss uppmärksammar den, men år ut och år in ligger Fiat Ducato kring topp-tio på svenska fordonsförsäljningslistan. ......