Kia Optima PHEV (laddhybrid) – mars 2017

Stor, trygg, normal

Kia har flera gånger varit Sveriges mest populära bilmärke – bland de som själva betalar sin bil. C´eed har varit bästsäljaren till privata köpare, men på den mer än dubbelt så stora marknaden för tjänste- och förmånsbilar har Kia haft det svårare. Optima ska ändra på det, och laddhybriden är en nyckel, med 40 % sänkt förmånsvärde, supermiljöbilsklassning och låga milkostnader. 

Kia gå försiktigt fram, Optima ser modern och ganska snygg ut men också relativt anonym och till skillnad från många andra laddbilar så skiljer sig laddhybriden minimalt från de konventionella syskonen. Den mycket uppmärksamma kan se att kylargrillen stängs när motorn inte behöver kylas och att stötfångarna är mer aerodynamiskt utformade. Det ger ett nästan rekordlågt luftmotstånd på 0,25 Cw, men det ger inte många kommentarer eller blickar. Därmed har Kia samma styling-filosofi som laddhybriderna från Volkswagen, Mercedes och BMW, som alla konkurrerar om samma kunder. 

Optima är 485 cm lång, som en stor Volvo eller som ladd-Passaten. Den ser ut som en halvkombi, men skenet bedrar; detta är en konventionell sedan. Utrymmena är stora i både fram- och baksäte, helt oförändrade jämfört med andra Optima. Framsätena är komfortabla och i baksätet njuter man av att ha värme i de båda yttersätena och gardiner för sidorutorna. Med tillvalet öppningsbart glastak är kupén dessutom ljus och luftig. 

Som förare kan man direkt köra iväg även om man aldrig kört bilen förut. Allt är där man förväntar sig att det ska vara, ratten är ställbar i alla ledder och automatlådan sköts med en rejäl spak mellan sätena. Visst finns specialinformation om batteridriften, men den förvirrar inte utan är där för den som är intresserad. Då kan man bl.a. se hur bilen drivs för stunden, hur mycket el och bensin som går åt, samt i procent få bedömt hur ekonomiskt, normalt eller aggressivt man kör, på en tiogradig skala bli eko-bedömd samt se ett grönt träd växa fram utifrån hur grönt bilen framförs. Delar av detta finns på den alldeles lagom stora skärmen på mittkonsolen, annat på instrumentbrädan framför ratten, där varvräknaren är utbytt mot en stor effektmätare om hjälper föraren att köra effektivt. 

Med bagageutrymmet ör det sämre ställt. Batterierna tar mycket plats, så det finns bara 307 liter kvar att lasta vilket är som en mindre mellanklassbil, därtill är det utrymme som finns kvar oregelbundet och lågt, och minskas ytterligare av att själva bagageluckans gångjärn tar plats i båda sidor. I ovankant ligger högtalarna oskyddade och ser ut som om de skulle ramla av om vi försöker stuva bagaget hårt, under golvet ser vi att det finns massa plats utanför batterierna men den kan inte användas. Till skillnad mot vanliga Optima, kan inte baksätet fällas, inte ens genomlastningsluckan kan användas. Jämförelsen blir nästan pinsam med ladd-Passat, där batterierna är smart paketerade och bagageutrymmet nästan oförändrat. Den som vill ha mer utrymmen från Kia får vänta tills Optima i kombiversion kommer som laddhybrid hösten 2017. 

Fem elmil på riktigt

Vi har vant oss så mycket vid att laddbilars uppgivna räckvidd på el är kraftigt överdriven att vi inte har stor tilltro till Kias påstående om 54 kilometer på el. Men det stämmer faktiskt nästan; flera gånger kommer vi upp i över fem mil på en laddning i blandad körning med både stadstrafik, landsväg och motorväg. Visst, vi kör relativt försiktigt och har luftkonditioneringen avstängd, men vi håller trafikrytmen, accelererar utan hämningar och är fyra vuxna i bilen. 54 kilometer på riktigt är alltså absolut ingen omöjlighet att nå. 

När det är kallt ute och motorn är kall, går det inte alltid att hålla förbränningsmotorn avstängd, hur intryckt EV-knappen än är. Efter ett par minuter stänger den av sig, men under tiden har Optiman diskvalificerat sig för att köra in i framtida miljözoner där man måste kunna vara garanterat utsläppsfri.

När batterierna är tömda, eller när jag trampar riktigt hårt på gaspedalen i uppförsbacke, träder bensinmotorn in. Den samspelar fint med elmotorn, och driver framhjulen via en sexväxlad automat som man kan växla manuellt men det finns trängt taget ingen anledning.

Batterierna laddas när man bromsar och något lite när man släpper gasen och frirullar. Därmed kan man snart köra en bit avgasfritt igen, vilket bidrar till att hålla nere förbrukningen också på långfärd – färddatorn visar att bilens första tusen mil har snittat 0,55 liter milen. Förbrukningen hålls nere av att man hellre åker lugnt än kör hetsigt; bilen är tung och kasar lite om man är för snabb i kurvorna. Men klimatvinsten uppstår förstås främst om man kör de fem elmilen och sedan laddar igen. 

Laddningen sker genom en lucka på vänster framflygel, med en föredömligt lång laddsladd som när den inte används har en prydlig förvaringsväska. Den är gjord för vanligt hushållsuttag; Kia anger i sin instruktionsbok att man ska säkerställa att uttaget tål belastningen men godtar att man tar ut upp till 16 ampere vid laddning. Då tar laddningen ungefär tre timmar, drygt fyra med tio ampere. En liten lampa i bilens vindruta visar om bilen laddar, men inte – som många andra – hur ladda bilen är. I färddatorn kan man programmera när laddningen ska börja, däremot inte i någon app – i alla fall än så länge. I likhet med de flesta andra laddhybrider, kan Optima inte snabbladdas. 

Tryggt och säkert

Testbilen har autobroms, adaptiv farthållare, aktivt filövervakningssystem, filbytesassistent och dödavinkelvarnare samt skyltskanning som visar vilken hastighetsgräns som gäller. Den varnar också för bakomvarande trafik när jag backar ut från en p-plats. Allt fungerar mycket väl, och betyder att man korta stunder kan låta bilen vara helt självkörande; den håller sig i sin fil, håller hastigheten, håller avståndet till bilen framför och bromsar automatiskt om det behövs”. Men efter ungefär tjugo sekunder är det roliga slut, och ett ilsket pip ljuder tills jag åter har händerna på ratten. 

Tyvärr är inte all säkerhetsutrustning standard, men alla har sju airbags och redan basversionen har med god marginal fått fem stjärnor i Euro NCAP.

Vänta på kombin?

Optiman imponerar med sin fina eldrift och långa avgasfria räckvidd. Dessutom är Optima rejält utrustad redan i Komfort Plus, som är basversion i Sverige. Den har eluppvärmd ratt, elvärme i baksätet, elinställd förarstol, Harman Kardon-högtalare, parkeringssensorer fram och bak, röststyrd navigator, trådlös mobilladdare och mycket annat. Med Pluspaket 2, som testbilen har, får man också bl.a. det stora och öppningsbara glastaket och självparkeringssystem. 

Optima PHEV är 25 000 kr billigare än Passat laddhybrid som sedan, vilket får ses som den närmaste konkurrenten. De är tekniskt likvärdiga, har på grammet samma officiella utsläpp och ungefär samma verkliga räckvidd på el, men Optiman är bättre utrustad, har billigare service och bättre garantier. Men bagageutrymmet är för litet och svårlastat, och Optima som sedan får inte alls dra släp. Skälen är många att välja kombin, även om den ännu betingar lite väntetid, som för bara 10 000 kronor mer ger mycket större utrymmen, rätten att dra 1 500 kilo och ett bättre andrahandsvärde när det är dags att sälja. 

Vi gillar: 

• Lång el-räckvidd
• Komfort 
• Utrustning 
• Garantier 
• Säkerhet 
• Lågt förmånsvärde

Vi ogillar: 

• Batterierna stjäl bagageutrymme 
• Viss säkerhetsutrustning kostar extra 
• Tung

Överväg också: Optima PHEC som kombi, Volkswagen Passat GTE laddhybrid, Skoda Octavia G-Tec fordonsgas, BMW 330e

Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, mars 2017