Citroën e-Mehari (el) – Juni 2021

Son till en ikon

Namnet Mehari förpliktigar. Inte så mycket för att det är namnet på en särskild sorts dromedar, som för att det var en legendarisk Citroën-modell. Baserad på 2CV, tänkt att fungera i terräng men eftersom den bara var framhjulsdriven och med sina små hjul hade begränsad markfrigång, var det si och så med det – lite som dagens crossovers. Rustik till tusen var den i alla fall, byggd i korrugerad plåt, med helt naken inredning, utan riktiga dörrar eller sidofönster och kanvastak. Mellan 1968 och 1988 byggdes 145 000, de som finns kvar är idag samlarbilar.

Franska Bolloré, kända bl.a. för den nu nedlagda elbils-bilpoolen Autolib i Paris, visade 2016 hur legenden kunde återupplivas, men nu elektrisk. Citroën nappade, och e-Mehari var till en början nästan lika rustik som ursprungsversionen. På sistone har säkerheten förbättrats, och den som betalar extra kan få ett riktigt tak och sidofönster, men ju mer ombonad den blir, desto mindre speciell och eftertraktad. För ett normalt hushåll kommer aldrig att välja en e-Mehari, den har speciella målgrupper.

Idealiska hyrbilen på soliga öar

Vi testar e-Mehari på Formentera, den minsta av de baleariska öarna, strax söder om Ibiza. Den längsta sträckan är 22 kilometer, omkretsen ungefär 80 och de flesta bilarna lämnar aldrig ön – idealiskt för elbilar! Ön har installerat 27 laddstationer och fler är på gång, antalet bilar ska minska 4 procent per år och elfordonen ska öka snabbt. Hyrfirmorna har elcyklar, elmopeder och en hel palett avelbilar – Smart, BMW i3 och så e-Mehari.

När vi ska hämta e-Meharin, har de som tidigare hyrt den misslyckats med att ladda över natten, så bilen är stående på öns andra ända. Eftersom bilen inte kan snabbladdas får den stå på sladd större delen av dagen innan den kan användas. Hyrbilsfirman ger oss en Mini cabriolet tills någon e-Mehari kommer in – de är alla uthyrda, trots att de kostar mer än det dubbla mot en mer praktisk Fiat Panda och trots att det i covidtider är ont om turister här.

Cabba ner som ceremoni

När vi så småningom får e-Meharin har vi hunnit köra många av öns vägar med en modern, komfortabel bil och blir på så vis varse hur annorlunda e-Meharin är. Det börjar direkt när vi vill åka öppet; Minin cabbar ner helt automatiskt på 17 sekunder när jag håller inne en knapp, dock måste motorn vara på. Meharin (jag skippar e-et, ni fattar) kräver att vi är två som drar upp blixtlås, knäpper upp knappar, rullar ihop sidorutor i genomskinlig plast och fäster med öglor, viker ihop det främre och det bakre taket, tar loss de båda bakre sidorutorna och rullar upp bakrutan. Det som inte sitter fast, läggs under framstolarna. Killen på hyrbilsfirman är van, så det går på tre minuter, att sedan sätta på taket igen tar längre tid inte bara för att vi är ovana utan för att då måste man spänna och sträcka. I ösregn hade det inte varit kul men i finväder känns det högtidligt och ceremoniellt, lite som att sätta ihop min Klepper-kajak. Utformningen ger nästan oändliga kombinationsmöjligheter, var och en kan få vad den vill!

Aptit på äventyr

Utan sidorutor, tak eller bakruta är vi nästan ett med naturen. Eftersom Mehari dessutom går på el, hörs lärkan i skyn och fåren på fältet dessutom mycket bättre. Liksom ursprungliga Mehari, är bilen bara framhjulsdriven, någon riktig terrängbil är den inte. Men nu har den god markfrigång och tar sig gärna fram på dåliga vägar. Meharin är pigg på äventyr, även om det inte är korrugerad plåt längre så andas alla material att de tål stryk och ska smutsas ner. Inredningen är ineopren så att den ska kunna sköljas av med en vattenslang, och av samma skäl finns ingen pekskärm eller andra moderniteter. Det känns befriande.

68 hästar är nästan generande lite nu för tiden och trots att Mehari är ett lättviktsbygge kan den inte trolla bort batterivikten som gör att totalvikten blir 1 400 kilo, inte direkt fjäderlätt. Men här kommer elmotorn verkligen till sin rätt, med full effekt direkt och rimligt vridmoment så räcker hästarna förvånansvärt långt. Vi pressar upp bilen i nästan-toppfart, just över 100 km/h, men långt innan dess har det blivit väldigt dragigt i baksätet och instabilt för alla. I lägre farter på slingriga vägar kör Meharin ifrån det mesta, accelererar piggt och är underbart lätt att köra med knapparna D, N och R på mittkonsolen för framåt, neutralläge och bakåt. Styrningen är direkt om än vevig, vändcirkeln underbart liten. Men fjädringen… finns den ens? Meharin dunsar och smäller överojämnheter, och i högre farter kasar bilen över framhjulen och känns som att den vill fortsätta rakt fram när vägen svänger. En särskild semesterkänsla infinner sig när jag, till liten eller obefintlig effekt, lutar mig inåt i kurvorna för att kompensera att bilen vill kasa utåt.

I lätt terräng är Meharin utmärkt, med hög markfrigång och själva sin oömhet. Elbilens goda vridmoment redan i låg fart gör det också lekande lätt att köra riktigt sakta på dåliga vägar. Tar vägen slut, märker man snabbt att detta inte är en terrängbil – kanske positivt i tider där alltför många glömmer bort att terrängkörning inte är tillåten. I staden gör bilens kompakta yttermått den lättparkerad och det maximala hjulutslaget är så kraftigt att bilen kan vändas på en vanlig väg.

Mehari är strikt fyrsitsig, med okej stolar fram även om de inte kan ställas in mer än framåt-bakåt, och med dugligt säte bak när man väl krånglat sig in bakomframsätet – eller hoppat in genom bakom sidoöppningen. Bagageutrymmet är inte enormt, men om man inte har det bakre taket på kan man låta saker sticka upp ovanför taklinjen, en surfbräda, golfväska eller kanske brädor för att bygga en badbrygga. Är alla tak och sidofönster på så känns det snabbt instängt, kan bli väldigt varmt under solen och blir redan i låg landsvägsfart bullrigt eftersom det ofrånkomligen är någon del av taket som inte är riktigt spänd utan slår i fartvinden.

Under golvet finnsett stort utrymme till, här finns plats för laddkablar och mycket annat bredvid batteriet som ligger här. Bakluckan fälls ner och blir sen utmärkt att sitta på, för picknick eller för att byta till badkläder, men om kanvastaket är på, måste det först knäppas upp för att luckan alls ska kunna öppnas.

Hela inredningen är underbart enkel, gjord för att kunna spolas av med en vattenslang efter en dags äventyr. Stolarna är täckta av neopren, samma material som i våtdräkter, som dessutom torkar snabbt och som kan slitas av och tvättas om det skulle behövas – om man inte är dum nog att betala extraför klibbigt konstläder. Resten är oöm hårdplast, spakarna är robusta, handbromsen är rejält manuell och instrumenteringen sparsmakad, utan touchfunktionerna som inte brukar vara gjorda för tuffa tag.

Ladda lugnt

Batterierna på 30 kWh räcker till nästan tjugo mils körning på det sätt som Mehari bäst körs, och i backig terräng fylls batterierna snabbt på när man bromsar. Bromkraftsåterföringen är inte inställbar, men det enda läget är väl avvägt, så att det för det mesta går att köra utan att använda bromspedalen.

Nästan alla moderna elbilar har litiumjon-batterier, men Mehari har litium-polymer. De är lättare och mer formbara och anges ha högre säkerhet, men energidensiteten är lägre och kostnaden högre. En avgörande nackdel för vanliga användare är att dessa batterier måste laddas oftare för att inte ta skada, men för bilar som används regelbundet gör det mindre och i Meharin finns ett ”deep sleep”-läge som gör att den kan stå oanvänd i månader.

Laddningen sker i ett vanligt Schucko-uttag, två hål i väggen alltså. För oss elbilskunniga känns det gammaldags och ovant, men för de ovana användare som kanske ska köra elbil förförsta gången är det tvärtom – det är en kontakt man känner igen och vet vad man ska göra med. I ett 16 amperes uttag är batteriet fulladdat över natten eller över en arbetsdag, med 10 ampere tar det sexton timmar. Men under vårt test visar det sig att ett enkelt uttag alltid går att hitta, med gratis el dessutom, och då får man en dryg mils ny körning per timmas laddning och är därmed alltid redo att köra vidare. Dock förstår vi hyrbilsfirmans frustration när de står med en urladdad Mehari som inte går att hyra ut på en hel dag eftersom den inte kan snabbladdas.

Säkerheten beror på dig

Mehari har inget Euro NCAP-betyg och det skulle knappast vara smickrande, även om den delar mycket av sin bas med Citroëns mer konventionella modeller som har fått bra betyg i dessa tester. Säkerhetsutrustningen är för begränsad, även om den på sistone åtminstone fått dubbla airbags fram och en förstärkt båge som skydd om bilen skulle rulla runt. Men på hyrfirman är alternativen de föreslår istället olika små-SUV:ar från Suzuki och Jeep, alla med dåliga betyg (Jeep fick det skamliga betyget noll stjärnor nyligen), på Formentera där testet sker rentav den ursprungliga Mehari som ju inte har någon säkerhetsutrustning alls, eller varför inte varsin vespa, med solklart sämre säkerhet? e-Meharins signal att njuta av färden i relativt måttlig hastighet hjälper också upp säkerheten.

Hyr den!

Alltsedan e-Mehari kom har vi försökt få testa den, men svenska Citroën fick aldrig hit den – den går att beställa men man får själv hantera importen. Fokus är på de franska, spanska och italienska marknaderna, framför allt semesterorter där man vill ha en andrabil, och inte minst hyrbilsfirmor längs kusterna och på öarna.

Jag vill mycket gärna köra e-Mehari, ett par dagar åt gången då jag skulle njuta av en oöm, tuff bil utan avgaser som direkt signalerar ledighet och äventyr. Köpa en skulle jag knappast göra, även om priset efter full bonus inte är oöverstigligt är det för uppenbart att e-Mehari inte är gjord för vardagen. Men det visste vi ju redan – och kanske behöver du, precis som jag, inte någon bil i vardagen. Passa då på att, om det går, välja e-Mehari när du ska ha sommarbil på semestern nästa gång.

Vi gillar: Eldriften, Oöm – bara att spola av!, Pigg i lägre farter, Lätthanterad

Vi ogillar: Omständligt att fästa och ta av taket, Kan inte snabbladdas, Begränsad säkerhet, Opraktisk i vardagen, Inte tillgänglig i Sverige, Uppdateringen som gjort bilen mindre ”ursprunglig”

Överväg också:

• Eldriven småbil som Mini, Renault Zoe
• Eldriven fyrhjuls-mc som Renault Twizy
• Eldriven vespa eller cykel
• Att ta bussen