Mini Cooper SE electric (el) – maj 2020

Mini
Cooper SE Electric

Nu finns Mini som ren elbil, med i dubbel bemärkelse ren körglädje. Vår
fråga blir: Hur kunde det ta så lång tid? Men också, för var och en i
elbilstankar; är du beredd att betala mer för sämre räckvidd och mindre
innerutrymmen än hos konkurrenterna?

  • Pris: Essential 361 100 kr, Experience 285 600 kr, Maximise 418 500 kr.. Privatleasing 2 795 kr/mån. Förmånsvärde 1 363 kr/mån. 
  • Säkerhet: Fyra stjärnor i Euro NCAP. Skydd av vuxna 79%, skydd av barn 73%, oskyddade trafikanter 66%, förarstödsystem 56%. Antisladdsystem, låsningsfria bromsar och sex airbags standard. Autobroms, hill holder, aktiv farthållare, vingelvarnare, filhållare standard. 
  • Motor: Synkron elmotor på 184 hk (135 kW), max vridmoment 270 Nm 
  • Mått: L 385 cm, B 173 cm, H 143 cm, axelavstånd 250 cm 
  • Vikt: Tjänstevikt från 1 365 kg, totalvikt max 1 770 kg, ej släp 
  • Kupéutrymme/bagagevolym: 4 platser, 211 l, 1 731 l med fällt baksäte 
  • Kraftöverföring: Framhjulsdrift, automat 
  • Prestanda: 0–100 km/h 7.3 sekunder, toppfart 150 km/h 
  • Batteri: Litium-jon, 32.6 kWh bruttokapacitet, 96 celler 
  • Förbrukning: 1.49 kWh/mil WLTP 
  • Räckvidd: WLTP 216-234 km 
  • Laddtid: CCS max 50 kW, 0-80% 35 min, 3 h med 11 kW väggbox, 12 h med 2.3 kW vägguttag 
  • Miljöförmåner: Bonus 60 000 kr, 40% reducerat förmånsvärde, gratis laddning på åtskilliga platser 
  • Garantier: Fri service i 3 år/4.500 mil, assistans och nybilsgaranti i 3 år/9.000 mil (det som infaller först). 3 års vagnskadegaranti. 3 års lackgaranti. 12 års garanti mot genomrostning. Batterigaranti 8 år eller 160 000 km; minst 70% kapacitet
BMW:s gener, i Minis förpackning
Minis inriktning på go kart-liknande körning i stad och på landsväg gör att den sen länge har känts som en het kandidat för eldrift. Därtill ingår ju Mini sedan länge i BMW-familjen, vars eldrivna i3 har både motor och batterier som borde fungera väl i den ungefär jämnstora Minin, även om i3:s motor bak och drivning på bakhjulen behövde göras om. Det är också nu drygt tio år sedan en förserie på 600 el-Mini gjordes, för att bättre förstå hur Miniförarna ville ha sin elbil. Hur det kunde ta så länge är svårt att förstå, särskilt som el-versionen alltså utgår ifrån samma Cooper som debuterade redan 2014. Att BMW-koncernen i slutändan inte väntade på nästa Mini-generation, som är ett par år bort, tros bero på att man behöver nollutsläppsbilarna för att klara EU:s utsläppskrav och slippa böter. 
En viktig erfarenhet av testerna med tidigare el-Mini var att den normala körsträckan i en Mini inte är ens fem mil, så maximal räckvidd var inte en prioritet. Att inte ytterligare minska de redan rätt beskedliga innerutrymmena var desto viktigare. 
Därför har Mini valt att krympa ner BMW-batterierna med ungefär 10 kWh till 32.6 kWh vilket i dessa dagar är att betrakta som lite – det är mindre än för marknadens billigaste elbil Seat Mii och dess trillingar Skoda Citigo och VW e-Up. Ingenjörerna har också fått fördela batterierna kreativt, i tolv moduler under golvet, mellan framstolarna och under baksätet. För att rymma batterierna fick bilen höjas två centimeter, men eftersom batterierna ligger lågt har tyngdpunkten ändå sänkts med tre. 
Elmotorn är direkt hämtad från BMW i3, tillverkas i fabriken i tyska Landshut och skeppas till Oxford där resten av el-Minin byggs på samma band som andra Minis och med möjlighet att producera upp till 25 procent elbilar. Den används dock helt annorlunda; fram på framhjulen istället för bak med bakhjulsdrift som i BMW:n. Att elmotorn är nästan exakt lika stark som bensinversionen ger goda förutsättningar för att Mini-upplevelsen ska vara intakt.
Favorit på vägen
Jag kommer från Mini-familj; Pappa har haft en gammaldags Mini Cooper, en ny Cooper och nu en Clubman. De tillhör alla mina favoritbilar, just för att de är kompakta, pigga och roliga. Men hittills har jag inte kunnat köra Mini med riktigt gott samvete, möjligen undantaget laddhybriden av den XL-stora Countryman. Nu är jag glad att Electric har kvar precis allt jag förknippar med Mini. Den ligger som ett strykjärn på vägen, styrningen är direkt och fjädringen hård utan att vara alltför stötig. De 145 extra kilona som elbilen har med sig i form av batterier är idealiskt placerade och bilen känns inte de drygt 1.5 ton torrvikt den faktiskt är.
Elversionen har fyra körlägen; Sport, Mid, Green och Green +. Ju längre åt det sistnämnda, desto lägre effekt, försiktigare gasrespons, mer återhållsam luftkonditionering och därmed längre räckvidd har den. Men skillnaden är inte enorm, så när inte sista milens räckvidd har så stor betydelse byter jag till Mid och får den Mini jag vill ha. I Sport lyser instrumentbrädan ilsket rött och gasresponsen är för nervös. Green + begränsar strömförbrukande utrustning för mycket för att kunna användas i vardagskörning med fler än en i bilen; rutorna immar igen och det är svårt att hålla jämn temperatur. 
Snittförbrukningen ska enligt WLTP vara just under 1.5 kWh per mil, vi ligger snarare på 1.7 även när vi kör försiktigt vilket är okej men inte imponerande. BMW:s lärdomar om hur en elbil görs snål har inte flyttats över till Minin, som har låga och feta däck snarare än i3:ans höga och smala, och som inte har något särskilt i form av viktbesparande material. Det ger en verklig på strax under tjugo mil, vilket vad Mini än hävdar är på gränsen till smärtsamt kort. Vintertid med behov av uppvärmning lär det vara 15 mil, samma sak en varm sommardag då man vill kyla kupén ordentligt. BMW:s ingenjörer säger redan att det kan komma versioner med mer batterikapacitet, det vore verkligen välkommet och just detta kan vara dealbreakern som får många att titta på annat håll efter elbilen att välja.
Ladda gärna snabbare
Mini skickar med både en CCS-sladd och en för hushållsuttag, båda föredömligt långa. Med CCS kan Minin ladda med max 50 kW, halva farten mot t.ex. Peugeot e-208. Det räcker förvisso för att under ideala förhållanden fylla batteriet till 80 procent på 35 minuter, men med så pass begränsad batterikapacitet hade snabbare laddning varit välkommen. Hemmaladdning kan ske med 11 kW laddbox vilket ger full laddning på ungefär tre timmar, eller med vanligt hushållsuttag som Mini inte avråder från att använda, men efter koll med elektriker. Då är bilen fulladdad igen nästa morgon om du stoppar i sladden på kvällen. Själva uttaget finns under tanklocket, förlåt laddlocket.
Minikänsla på gott och ont
Förarplatsen känns direkt igen som Mini, även om det nu är ett tag sedan den gigantiska hastighetsmätaren mitt på instrumentbrädan har flyttat framför ratten. Just i elversionen har den blivit en helt digital skärm, med en slags frostat glas, troligen för att undvika reflexer men resultatet blir att den känns lite oskarp. Hastigheten anges digitalt, till vänster visas hur stor andel av maximal effekt som används respektive återförs till batteriet och till höger anges återstående batterikapacitet i staplar. Dessutom visas hela tiden hur många kilometers återstående räckvidd som kvarstår, baserat på den senaste tidens körning och vilket körläge man befinner sig i. Det funkar men imponerar inte; många andra bilar med digital instrumentering låter föraren bestämma vilken information man vill ha och på vilket sätt. 
Färddatorn ger tips på vad som kan stängas av för att förlänga räckvidden och hur många kilometer extra det ger, och räknar navigatorn ut att man inte kommer till målet med återstående batterikapacitet föreslår den åtgärder som att byta körläge, sänka farten eller ladda längs vägen. Bilen tipsar också om att släppa på gasen innan sänkta hastighetsgränser eller köer, men symbolen på instrumentbrädan är så diskret att det är lätt att missa. I Green och Green+ finns också en digital guldfisk i en skål som betygsätter hur effektivt man kör.
Förarplatsen är pekskärmarnas motpol; här hanteras det mesta med rejäla reglage eller vippbrytare vilket jag i grunden gillar. Motorn slås på med en gul vippa, en annan reglerar de olika körlägena, en tredje hur mycket bromskraftsåterföring man vill ha. Det är lätt att ta miste bland alla likadana reglage, vilket kan betyda att man stänger av antisladdsystemet när man vill öka bromskraftsåterföringen. Den har för övrigt blott två lägen, ett med så kraftigt återföring att man i princip kan glömma bromspedalen och ett mer diskret som jag tycker passar bättre för en smidig körning. Dumt nog startar bilen alltid i det högre läget, och jag saknar att kunna byta med paddlar bakom ratten eller med den stora växelspaken som i princip inte har någon funktion nu. Med tiden lär man sig också att med gaspedalen hitta ”segelläget” där bilen frirullar utan att förbruka någon el. 
I framsätena sitter man fint, särskilt med de lite bättre stolarna i den dyraste versionen som testbilen är. Jag räknar däremot med att få det trångt när jag flyttar bak, dels helt enkelt eftersom det är en Mini men också för att baksätet hamnat närmare taket än i bensinversionerna för att rymma batterierna. Men det går fint. Jag har gott väl takhöjd nog för mina 178 cm, benen ryms även om inte vinkeln är den bästa och eftersom baksätet är strikt tvåsitsigt blir det aldrig för trångt i sidled. Högtalarna bak är av fin kvalitet men bakre sidorutorna går inte alls att öppna, inte ens modell brevlåda som på Volkswagens e-Up. Och insteget är genom framdörrarna; i motsats till snart sagt alla konkurrenter är el-Mini strikt tredörrars.
Inredningen är delvis i läder, kvaliteten känns bra och det är härligt med en riktigt tjock ratt men det är också från tid till annan plastbitar som skallrar irriterande. I låga farter har bilen ett rymd-ljud för att varna fotgängare men det hörs inte in, först vid hög fart blir det lite brus från den lodräta vindrutan.
Bagageutrymmet är identiskt med vanliga Mini, tack vare alltså att man hållit nere på batterikapaciteten. Eftersom det betyder litet från början, är vi glada att det inte krympt. Det dubbla golvet ger ett utmärkt undre utrymme att förvara laddsladdarna, utom att det innebär att bagaget måste tas ut för att komma åt dem. Det finns ingen ”frunk” där fram, tvärtom är motorhuven så full att elbilen är förlängd någon centimeter i nosen jämfört med de andra versionerna. Det poänglösa fejk-luftintaget på motorhuven finns kvar; tramsigt. 
Mini fick bara fyra stjärnor av fem möjliga av Euro NCAP, samma betyg som koncernsyskonet BMW i3. Elbilen har inte krocktestats specifikt men det är troligt att betyget i allt väsentligt gäller även här; det där sista för att öka säkerheten för de i och utanför bilen har helt enkelt prioriterats bort. 
På Minis vis
Tiden då man kunde utrusta sin Mini hur personligt som helst är över, SE finns bara med tre utrustningspaket. Redan basversionen Essential har LED-ljus, navigator, Apple Car Play, läderratt, sportsäten, tak och ytterspeglar i svart eller vitt. Experience ger bl.a. parkeringshjälp och backkamera, head up-display, bättre stereo och adaptiv belysning. Maximise ger bland annat ett mycket fint, öppningsbart panoramasoltak, större touchscreen, trådlös mobilladdning och parkeringssensorer även fram; inte särskilt viktigt för en så liten och lättöverskådlig bil. 
Dra av 60 000 kronor i elbilspremie och bilen är knappt dyrare än motsvarande bensin-Mini, vilket med lägre driftskostnader gör detta till en god affär jämfört med både bensinversionerna. Jämför du med andra bilar och tycker Minin är dyr, så kom ihåg Minis alltid fina andrahandsvärde och de minskade kostnader det innebär att elversionen bygger på en vanlig bil istället för att vara unikt utformad. 
Kan du leva med den begränsade räckvidden, är detta så roligt du får i en bil för rimliga pengar.
Vi gillar 
  • 100% Mini
  • Kul och pigg
  • Säker
  • Faktiskt inte dyr
Vi ogillar 
  • Räckvidden
  • Kan inte laddas riktigt snabbt
  • Enbart fyra platser
  • Bara fyra stjärnor i Euro NCAP

Överväg också
  • Honda e: Livsstilselbilen med egen design, hög prislapp och samma begränsade räckvidd
  • Renault Zoe: Billigare, rymligare, mer praktisk
  • Peugeot e-208 och syskonet Opel e-Corsa: Mer praktisk, kan laddas snabbare
  • Fiat e500: Runt hörnet väntar ännu en liten livsstilselbil, men e500 börjar som elbil, så får de andra versionerna komma sen
Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, maj 2020


  Gillar du våra tester?

Stöd gärna Gröna Bilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs!

Läs mer och anmäl medlemskap på
www.gronabilister/medlemskap 

Gillar du våra tester? Bli medlem!

Stöd gärna Gröna Mobilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs!

Bli medlem