Ford Explorer (laddhybrid) – aug 2020

Rysansvärd men imponerande

Detta är en bil som framkallar rysningar hos mig. Gigantisk i alla ledder, maffiasvart SUV med en motorgrill som ser ut att sluka småbarn till frukost. Den marknadsförs med ”får dig att ta minsta ursäkt som helst för att köra en omväg” och överlämnas med mullrande V6:a av en säljare som flinande berättar att bilen är urstark och supersnabb. ”Ja, det är häftigt när förbränningsmotorn och elmotorn samverkar” säger jag, för Explorer när en laddhybrid, men säljaren svarar att han körde utan att ha laddat batterierna.

Men nu är batterierna laddade och jag smyger iväg från bilhandlaren i Akalla norr om Stockholm. Till Södermalm kör jag ledigt på el, fast det är motorväg. När vi sen utan att komma åt att ladda ska till Uppsala, tar batterierna slut efter någon mil. Men även då är detta en välfungerande hybrid, som går på el så fort hastigheten sjunker, i varje trafikstockning och även när jag kör jämn fart. Inne i Uppsala går en tredjedel av körsträckan på el trots att batterierna egentligen är tomma. I Uppsala laddar vi ett par timmar ur ett vanligt hushållsuttag; Ford avråder inte från det och laddboxen som finns i tillvalsbroschyren erbjuds inte ens i Sverige. Laddsladden är lång nog att nå nästan överallt från uttaget på vänster framflygel, och ”lådan” på sladden är en av de smidigaste på marknaden. I bagageluckan finns ett särskilt fack där sladden får vara, skönt när den är geggig.

Vi laddar också på ladans uttag på landet, på knappt fem timmar är batteriet fullt med 10 A, på bara två timmar med 16 A, och sen kör vi kortare sträckor på enbart el. Även tillbaks till Uppsala, 45 km, klarar vi helt på el i normal fart. Räckvidden är därmed faktiskt något bättre än de officiella 40 km i blandad körning, särskilt om man avstår från luftkonditioneringen som har en stor kupé att kyla, och om man väljer Eco-läget som begränsar motoreffekt och vridmoment och lugnar ner gasresponsen.

100 elhästar duger

Elmotorn är på 100 hästar vilket inte är mycket för en bil som redan tom väger en bra bit över två ton. Ändå klarar den på egen hand att driva bilen i alla lägen åtminstone sommartid; trycker jag in EV-knappen så går den så länge batteriet har kräm kvar bara på el till skillnad från t.ex. Volvos laddhybrider som ändå kan slå på förbränningsmotorn i tid och otid. När det vätskekylda batteriet är tömt samspelar V6:an och elmotorn fint, med helt tysta och omärkbara övergångar. Undantaget är när bilen startar med kall motor och tomt batteri; då bullrar det osnyggt.

Med helt tomt batteri blir förbrukningen kring litern per mil, vilket förstås är oacceptabelt mycket, men under 35 mils körning då vi med varierande framgång lyckades ladda snittade vi 0.42 liter milen inklusive drygt fyra mil åt gången helt på el. När vi körde på el snittade vi 2.3 kWh per mil, ungefär som i en Tesla X och något lägre än i en Audi Q7.Tyvärr går inte Explorer att köra på E85, synd eftersom många andra stora amerikanare kan det.

De officiella utsläppsvärdena är 71 g CO2/km, vilket måste irritera svenska Ford väldeliga, eftersom gränsen för att få bonus enligt bonus-malus-systemet är 70 g. Nu blir det en årlig fordonsskatt istället för en bonus på 10 000 kronor, och dessutom ”no go” för de som har policies att bara välja miljöbilar. De sista grammen hade Ford lätt kunnat hitta; visserligen stängs motorgrillen för att minska luftmotståndet när inte motorn behöver kylas men i övrigt är det mesta grovt utformat på ett sätt som inte minimerar förbrukning eller maximerar räckvidd.

Växellådan är tioväxlad automat som kan växlas manuellt genom att vrida vredet till M och sen använda paddlarna bakom ratten. Men det har man inte mycket för; dels gör bilen detta väl på egen hand och dels godtar den nästan aldrig när jag vill lägga i en högre växel. Även i ren eldrift växlar bilen, vilket ger lite osnygga ryck mellan växlarna som man slipper med en ren elbil.

Förutom körlägena eco, normal och sport finns också för grusväg, halka, djup sand och körning med släp. I de normala lägena är bilen i princip alltid bakhjulsdriven, medan framhjulen kopplas in mer i de andra lägena som också påverkar hur växlarna läggs i. Vi testar inte i riktig terräng, men stör oss på små skogsvägar över att bilen startar med ett ryck, svår att smyga igång. Specialister på terrängbilar anger dock att Explorer fungerar fint när vägen blir riktigt dålig, likaså som dragbil. Men den som vill dra släp måste hålla koll; med vanligt körkort når man snabbt upp i maxgränsen på 3.5 ton samlad vikt.

Enorma utrymmen

Batterierna ligger under främre baksätet helt utan att inkräkta på innerutrymmena som är enorma. Ja, främre baksätet som i att det finns ett bakre också; Explorer har sju riktiga platser för fullvuxna vilket bland laddbara bilar är något av en USP. Fram sitter man i kaptensfåtöljer, inställbara i varje tänkbar ledd och med en mängd massageprogram att välja mellan. Mittenraden är tre individuella säten som kan dras framåt/bakåt och vars ryggstöd kan varieras, dessutom med stolsvärme, egenvärme och luftkonditionering. Och över de två främre raderna finns ett gigantiskt öppningsbart glastak som är en njutning soliga dagar då det också ersätter luftkonditioneringen som kan ta mycket räckvidd. Längst bak finns två säten som duger för vuxna, även om vinkeln för knäna blir okomfortabel, takhöjden knapp om man är över 180 cm, och det kräver lite akrobatik för att komma in.

Att Explorer är byggd i USA märks på gott och ont på hela framtoningen in- och utvändigt. Det är ombonat eller vräkigt beroende på vilken grundinställning man har, men ser snabbt skitigt ut om man är på landet och drar in smuts. Däremot verkar kvalitén inte sämre än för europeiska bilar och garantierna är de samma som för andra Ford-modeller, till skillnad från om man köper en amerikanare från någon av de specialfirmor som importerar vad generalagenten inte tar in.

Även med alla sju sätena uppfällda är bagageutrymmet 330 liter, som i en Golf ungefär. Fäller man de båda bakre raderna och lastar upp till taket, ryms istället 2 274 liter. Att fälla bakre baksätet är superenkelt, med ett tryck på en knapp i bakluckan ligger depå ett par sekunder helt platt nedsänkta i golvet.

Hög säkerhet även för de utanför

SUV:ar och riktiga terrängbilar har länge varit ett sorgebarn ur säkerhetssynpunkt. Eftersom de inte räknas som personbilar på den viktiga USA-marknaden är säkerhetskraven lägre ställda. Särskilt för oskyddade trafikanter har säkerheten varit dålig, med stort krockvåld, men också bilens höga tyngdpunkt har gjort den svår att kontrollera. Därför är det extra glädjande att Explorer får fem stjärnor av Euro NCAP, med högt betyg också för krock med fotgängare. Även i amerikanska Insurance Institute for Highway Safety får den höga betyg i alla centrala moment. Säkerhetsutrustningen är rikhaltig, som sig bör för en så dyr bil, med teknik som skulle göra bilen självkörande långa stunder om bara lagen tillät det. Autostop för fotgängare, vingelvarnare, backvarnare för trafik från sidan, trötthetsvarnare och mycket annat är också standard. Fords MyKey-system är egentligen till för att personalisera bilen på andra sätt, men har också säkerhetsfunktioner som att man kan begränsa maxhastigheten och ljudvolymen när man lånar ut bilen t.ex. till sina tonårsungar.

Enkelt och svårt val

Ford har gjort det enkelt för svenska kunder, hit kommer Explorer enbart i laddhybridversionen och bara i två utrustningsalternativ som skiljer sig minimalt åt – allt vi nämnt i texten och mycket mer därtill är standard redan i ST-Line, med bara lite extra i den bara lite dyrare Platinum.

Ännu enklare för de flesta av oss är att välja bort Explorer helt. Ford själva räknar inte med att den ska bli någon storsäljare, och i bilförsäljningen till och med augusti 2020 ligger den på 249:e plats med sju sålda bilar under året. Men sex av dem var senaste månaden, en kraftfull ökning! Prislappen, den förmodade värdeminskningen, vräkigheten och de enorma yttermåtten gör att bilen inte är relevant för så många av oss. Men behöver man en sjusitsig, terränggående bil med möjlighet att dra tungt släp så går blickarna oundvikligen åt Explorers håll.

Vi gillar: Rymlig,fullt sjusitsig, lyxig, terränggående, okej räckvidd på el, kan köras på enbart el, lättkörd. Bra att Explorer bara finns i laddbar version!

Vi ogillar: Oerhört stor, tung, och dyr fossilbil när batteriet tömts

Överväg också

• Tesla Model X: Full eldrift, lång räckvidd, upp till sjusitsig, bra dragkapacitet men inga terrängegenskaper trots fyrhjulsdrift
• Audi e-Tron: Ren elbil, måttliga terrängegenskaper, strikt femsitsig
• Volvo XC90 T8: Laddhybrid, strikt femsitsig
• Range Rover PHEV: Laddhybrid med minst lika bra terräng- och dragegenskaper som Explorer, strikt femsitsig

Text och bild: Mattias Goldmann, Gröna Bilisters testpilot, augusti 2020