Tier eldriven kick-bike för uthyrning

Allt fler vill slå sig in på marknaden för eldrivna kick-bikes. En av de globalt stora är Tier, som nu kommer till Sverige. Vi testar och föredrar Voi eller Lime, men det beror inte på själva cykeln utan på tjänsten i övrigt.


  • Antal elskoters: Drygt 100 
  • Geografisk placering: Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och ett snabbt ökande antal städer i Europa (cirka 20 när denna artikel skrivs) 
  • Antal platser: Obegränsat, flytande system 
  • Tillgänglighet: Året runt 
  • Anmälningsavgift: Ingen 
  • Kostnad: 10 kr i startavgift, sedan 1.50 kr per minut 
  • Fordon: Eldriven skoter/kickbike, Segway Ninebot ES2 
  • Räckvidd: Inte angiven, cirka 50 km 
  • Toppfart: Ca 20 km/h testat 
  • Åldersgräns: Från 18 år 
  • Betalsystem: Kreditkort via app

Kanske är vi rekordsnabbt på väg in i en tredje fas för de eldrivna hyr-sparkcyklarna som nu blivit en vanlig syn i Stockholm och andra svenska större städer. Först var vi okritiskt positiva till att det dök upp en ny form av delad, avgasfri mobilitet. Sen kom frågorna och kritiken kring hur de är uppställda, hur mycket mark de tar i anspråk och hur miljövänligt det egentligen är om livslängden för cyklarna är så kort som det sägs. I en tredje fas kan vi mer nyktert och objektivt bedöma varje tjänst för vad den faktiskt levererar. 

Tier kom efter Lime och Voi, men anger själva att det känns som att komma hem, eftersom det tyska bolaget fått mycket riskkapital från svenska NorthZone. Nu finns de i Malmö, Göteborg, Stockholm och Lund, med rykten om att de snart ska öppna i fler svenska städer. Därtill finns de i andra europeiska storstäder i ett tiotal länder, men växer så snabbt att man själv får uppdatera sig. Är man med i Tier, så har man tillgång till sparkcyklarna i alla städerna.


Segway-sparkcykel
Proffs på kick-bikes har identifierat Tier som Segway Ninebot SNSC1, ungefär samma som Voi använder. Den har 300 watts elmotor som driver på framhjulet, ska kunna toppa 25 km/h men verkar vara begränsad till precis över 20 km/h, är godkänd för max 100 kilo last och har ett 42 V batteri på 187 Wh. Vissa Tier har, liksom Voi, ett extra batteri fäst på styret vilket förstås förlänger räckvidden som då blir drygt fyra mil istället för ungefär tre; mycket beroende på hur tung man är och hur backigt det är där man kör. De med extra batteri har också bättre acceleration och håller farten bättre i uppförsbackarna. 

Det är mycket enkelt att köra el-sparkcykeln. När cykeln är upplåst är det bara att fälla upp stödet och ta ett par sparktag med foten samtidigt som du trycker ner gasen med höger tumme. På styret kan jag se hur mycket ström som finns kvar, med en till fem pluppar. Här visas också hur snabbt jag kör, fastän i miles per timma och inte km/h. 

Vänster tumme reglerar bromsen och man kan också – med risk att man tappar balansen – trycka ner bakre stänkskydd över hjulet, eller helt enkelt sätta ner foten. Ställningen är upprätt, med gott om plats för fötterna på brädan och ett greppvänligt styre. 

Hjulen är på tio tum och massiva, vilket betyder att de aldrig kan vara dåligt pumpade och att man aldrig kan få punka. Tier driver på framhjulet, vilket på löst grus kan betyda att man kanar lite. Framhjulet är fjädrat, vilket bidrar till att man kör ganska komfortabelt över mindre ojämnheter, men med så små hjul är det inte att tänka på att köra över trottoarkanter och på kullersten blir det skakigt. Lampan fram är stark och kompletteras med ett litet baklyse och reflex bak, som av naturliga skäl sitter långt ner. 


Mobilapp med besvär
Tier funkar ungefär som Lime eller Voi, med en app som laddas ner på din smartphone på nolltid. I appen anger jag mitt kreditkortsnummer och kan sedan i princip sparka igång. Det är mindre omständligt än hos Lime, som har mycket mer av förhållningsregler som man måste godkänna. I motsats till Voi måste jag inte ha körkort för att använda Tier, däremot måste jag vara 18 men det är oklart hur det kollas upp. Jag rekommenderas att använda hjälm, men liksom med de andra skotrarna så är det knappast någon som faktiskt har det. Tier anger att min egen försäkring täcker alla skador, i Danmark täcks användaren av en särskild försäkring men så är det inte i Sverige.  Tyvärr kraschar Tiers app flera gånger på min android-smartphone, och mobilen anger att den drar mer energi än de andra kickbike-apparna.

Att hitta en Tier blev lättare för var dag som testet pågick; fler och fler placerades ut så att det nu finns ungefär lika många som Lime och Voi i Stockholm. Men de finns inte alltid där kartan anger. Tier går föredömligt att reservera, så att cykeln inte hinner tas av någon annan innan jag hinner fram – man har ungefär en kvart på sig och kartan visar hur långt det är och föreslår hur jag bäst går dit. Men mina tre första bokningar avslutas alla snöpligt med att jag inte hittar någon Tier där den uppges vara; på kartan kan jag tack vare påslagen gps se att jag är exakt där den ska finnas men ingen är där. Appen anger att jag kan få skotern att ringa så att den blir lättare att hitta, men det finns ingen i närheten de gånger jag provar. 

När jag till slut hittar en ledig Tier, i en förmodligen noga uttänkt limegrön skepnad, är det mycket enkelt att komma igång, dra ikonen åt höger på skärmen så låses cykeln upp, funkar inte det så håll mobilens QR-skanner mot cykelns unika kod och den öppnas. I samma ögonblick börjar Tier ta betalt; en tia och sen 1.50 kronor per minut vilket är jämförelsevis billigt och betyder att man kan åka ganska långt innan kostnaden överstiger vad en SL-biljett kostar. 

Redan vid bokningen kan jag i procent se hur lång kvarvarande räckvidd varje Tier har och därmed välja bort sådana med för låg laddning. Dumt nog finns också sparkcyklar med ingen eller nästan ingen laddning kvar ändå på appen. Den som försöker ta en Tier utan att ha betalt får inte igång elmotorn, och det går inte heller att använda den som omotoriserad spark eftersom den snabbt börjar tjuta. 

Tier ska kunna användas mellan 7 på morgonen och 22 på kvällen, däremellan laddas de, vilket också betyder att ju senare på dagen jag bokar desto större risk att sparkcyklarna är dåligt laddade. För den som vill ta sig hem från sena festen är Tier alltså inget alternativ.


Avsluta resan med ett klick
Efter färden avslutar jag med ett klick på mobilens pekskärm; har mobilen dött under tiden kan resan inte avslutas. För att kunna avsluta färden måste jag vara innanför Tier-zonen och får inte vara i de särskilda no go-zoner som Tier infört; i Stockholm finns inga men Lund och Malmö har flera och Köpenhamn riktigt stora områden där man inte får lämna sin Tier. Man uppmanas att parkera ordentligt, helst i cykelställ, men det finns ingen kontroll att man faktiskt gör det och bara ett mycket vagt hot om att bli utslängd om man uppför sig för illa. Efter resan får jag omedelbart ett besked om hur lång tid resan tog och hur lång den var. Det är dock inte någon vidare precision i det; efter en resa som inte gick att genomföra för att Tier:en var försvunnen fick jag ändå besked att jag åkt en kilometer. 

I Tier-appen går det att felanmäla; man omdirigeras då till ett mejl som man själv får fylla i uppgifter i. Mottagaradressen verkar vara svensk, men svarsmeddelandet är på engelska. Sen tar konversationen slut; över en vecka efter att jag först hörde av mig till Tier med klagomål har de ännu inte svarat (jag vill inte betala för en sparkcykel som jag bokade och låste upp men aldrig kunde hitta). Det är mycket stor skillnad mot Voi, som alltid – kanske för att de är svenska – har svarat mycket snabbt. 


Billigast och sämst
I min mobil finns nu apparna för låne-kickbikesen Voi, Lime och Tier, och även om jag alltså är skeptisk till Tier så lär den få vara kvar där. Att leta upp en Tier är inte värt besväret, men om man väl (ibland nästan bokstavligt) ramlar över en, så är de klart billigare än konkurrenterna. Lime har en startkostnad på tio kronor, därefter tre kronor i minuten, Tier liksom Voi har samma startkostnad och sen 1.50 kronor kronor per minut. I de flesta andra länder är kostnaden ungefär den samma. Åtminstone än så länge har ingen av dem fasta priser per timma, per dag eller per månad – får se om någon av dem tar fram ett sådant erbjudande så småningom.

Tiers låga kostnad märks på en sämre app och närmast obefintlig kundtjänst.
”Billigast och det märks” skulle kunna vara deras slogan, men skillnaden är ärligt talat inte enorm mot de andra.

Gröna Bilisters testpilot - Mattias Goldmann, april 2019
Relaterat material
Biltester
Gröna Bilister har ambitionen att testa alla bilar på marknaden som kan köras förnybart. Vi har också börjat testa alternativ till......

Sono Motors Sion
Solceller ingår i karossen. Elbilen är gjord för att delas och för att kunna dela ström med andra. Den crowdfundas, med nästan 1......

Blinkee elvespa för uthyrning
Det fanns kickbikes, cyklar och bilar för korttidshyra. Nu täpps luckan igen, med Blinkee kommer hyr-elmopeden....

Glyde eldriven kick-bike för uthyrning
Ännu en el-kickbike, men denna gång med flera av de funktioner vi efterfrågat: Äntligen kan man komma undan det höga minutpriset.......

Move About (bilpool)
Tänk att världens största rena elbils-bilpool är svensk! Vi testar Move About, som fyller tio och har passerat 100 elbilar på me......

Mitsubishi Outlander PHEV (laddhybrid)
Outlander som laddhybrid var länge Sveriges mest sålda laddbara bil, och en av de allra första där den laddbara versionen blev de......

Kia e-Niro (el)
Det går snabbt nu. Elbilarna får bättre räckvidd och sjunker i pris samtidigt som laddinfrastrukturen byggs ut. Det sammantaget ......