Test av Lime elsparkcyklar för uthyrning

Eldrivna kickbikes som lånecyklar slår igenom snabbt, med svenska Voi och nu även Lime, som finns i 130 länder och attraherat nästan en miljard i riskkapital, bland annat från Uber. Vi testar!

  • Antal elskoters: Drygt 100 
  • Geografisk placering: Stockholm, Berlin, Bryssel, Marseille Paris, Prag, Zürich och många andra europeiska städer samt 100 städer i USA. Antalet växer snabbt. 
  • Antal platser: Obegränsat, flytande system 
  • Tillgänglighet: Året runt 
  • Anmälningsavgift: Ingen 
  • Kostnad: 10 kr i startavgift, 3 kr per minut 
  • Fordon: Eldriven skoter/kickbike 
  • Räckvidd: Upp till 55 km Toppfart: 24 km/h angivet, 20 km/h testat 
  • Åldersgräns: Från 18 år 
  • Betalsystem: Kreditkort via app 
  • Läs mer: https://www.li.me/ och #LimeNation

I USA finns över 10 000 Lime cyklar i närmare hundra städer, med över en kvarts miljon användare. Där har Lime inte bara el-kickbikes utan också elcyklar och vanliga cyklar, och börjar nu med eldrivna Renault Tweezy i vissa städer. De satsar också särskilt på att öka mobiliteten för fattiga, med sänkta priser, och ger gratis hjälmar till alla som sätter in mer än tio dollar på sitt Lime-konto. Lime finns också i många av Europas storstäder, och alla är tillgängliga efter att man gått med. På Lime-kartan ser det ut som att Malmö är med, men när jag zoomar in finns det inga Lime där; är det en förestående etablering kanske?

I nuläget är Stockholm den enda svenska stad som ingår i Limes mycket offensiva marknadsföringsplan, med över 100 nya städer under 2018. De kan öka så snabbt, eftersom kostnaden för att etablera sig är låg när man inte behöver ha fasta platser – men det har inte skett utan bakslag; San Fransisco förbjöd Lime eftersom sparkcyklarna upplevdes vara en trafiksäkerhetsfara för andra. Helt lätt är etableringen inte heller i Stockholm; visserligen har ansvariga kommunalrådet Daniel Helldén gett grönt ljust men Lime är ändå beroende av sina ”Juicers” som mot betalning ser till att sparkcyklarna laddas över natten. Andra städer plockas alla Lime in 21.30, här finns Lime – som sig bör i en storstad – tillgängliga hela dygnet.

Lätt att komma igång

Med en smartphone är Lime-appen nedladdad på nolltid, du skriver in ditt kreditkortsnummer och får sedan klicka i ett antal utfästelser om ansvarigt användande och förstås godkänna avtalet. Det är på engelska, väldigt långt och vi tänker oss att inte många läser det – men det har vi gjort. Bland annat slås fast att man måste vara 18 för att få använda Lime, men att jag som målsman kan låta barn på minst 16 år använda Lime under sitt ansvar. I motsats till Voi måste jag inte ha körkort för att använda Lime.

Jag lovar att inte ha ryggsäck eller något annat bagage som kan försvåra framfarten, och inte parkera den där Lime inte kommer åt den. Inte heller får jag köra Lime på icke-asfalterad mark eller genom vatten, jag får faktiskt inte ens köra i nerförsbackar! En rad olika bötesbelopp anges, beroende på förseelsen, alla i amerikanska dollar, och med amerikansk domstol som stället att vända sig till om jag och Lime skulle bli oense.

På en karta visas tydligt var närmaste elskoter står; liksom med Voi kan Lime hämtas och lämnas var man vill, så länge den står lagligt. På kartan framgår också hur mycket laddning varje kickbike har kvar, dels med en till tre pluppar på en batterisymbol, dels med uppskattad kvarstående räckvidd i kilometer. Det är snäppet bättre än Voi, som bara har informationen i procent. Lime går inte att reservera, man går helt enkelt fram till den och öppnar den med QR-skannern eller genom att skriva in koden manuellt. Det finns också en alarm-funktion som hjälper mig att hitta sparkcykeln. I appen kan jag se hur många resor jag gjort, hur långa de totalt varit och många kalorier jag bränt – även om man nog inte bränner så värst många av att stå still på Limen. Den som försöker ta en Lime utan att ha betalt får inte igång elmotorn, och det går inte heller att använda den som omotoriserad spark eftersom den snabbt börjar tjuta. Skulle kickbiken vara trasig kan jag rapportera det med ett enkelt klick och direkt efter avslutad färd får jag mycket smidigt bedöma i hur gott skick Limen var. Jag kan också omedelbart i appen se hur mycket resan kostade, varifrån och vart färden gick och hur lång den var. 

Lime börjar ta betalt så fort appen låst upp den. Jag kommer igång med tre lätta sparkar, och reglerar sedan gasen med höger tumme, medan vänster hand sköter handbromsen som tar fint. Vill jag stanna snabbare sätter jag ner foten. En ringklocka finns också. Ställningen är upprätt, med gott om plats för fötterna på brädan och ett greppvänligt styre. I motsats till Voi, har Lime en digital display i mitten av styret där man ser hur snabbt det går. 

Toppfarten anges till 24 km/h, jag kommer aldrig upp i mer än 20 km/h och då väger jag ändå bara 70 kilo. Hastigheten är elektroniskt begränsad, vilket betyder att den inte sackar i uppförsbackarna. Räckvidden anges till upp till 55 kilometer, vilket kanske gäller sommartid, men på vintern, då Lime valt att starta verksamheten i Stockholm, anger kart-appen att även fulladdade Lime har en räckvidd på under fyra mil. Det är förstås positivt att appen visar relativt realistiska siffror, men Lime som vi tagit med angiven kvarstående räckvidd på nästan en mil blinkar för fullt att de måste laddas, och stannar plötsligt och inte helt trafiksäkert i uppförsbackar, för att sedan gå igång igen efter ett par sekunder. 

Hjulen är på tio tum och massiva, vilket betyder att de aldrig kan vara dåligt pumpade och att man aldrig kan få punka. Framhjulet är fjädrat, vilket bidrar till att man kör ganska komfortabelt över mindre ojämnheter, men med så små hjul är det inte att tänka på att köra över trottoarkanter. Lampan fram är stark och kompletteras med ett litet baklyse och reflexer, som av naturliga skäl sitter långt ner. Batteriet sitter på styret och bidrar till att tyngdpunkten blir hög vilket nog är förklaringen till att Lime upplevs lite vingligare än Voi, som har batteriet lågt placerat. Batteriet är av litium-jon-typ och elmotorn på 250 W sitter i bakre navet och driver bakhjulet direkt. Liksom Voi, talar Lime tyst om vilken elskoter de använder, men det framgår att den är kinesisk.

Premium-prissatt

Elsparkcykeln Voi är dyrare än lånecyklarna, med en startkostnad på tio kronor, därefter 1.50 kronor i minuten, och Lime är dyrare än Voi. Startkostnaden är samma, men sen tar Lime hela tre kronor per minut. Min resa på tolv minuter och knappt två kilometer kostar 49 kronor; Lime och jag räknar treans tabell olika, men å andra sidan ger Lime mig 9.10 kr i rabatt utan att jag bett om det. Det är ändå dyrare än en enkelbiljett med SL, som dessutom är giltig i 75 minuter och hur långt som helst under den tiden. Eftersom Lime inte har något pristak, blir det snabbt mycket dyrt och det är bäst att bara använda den för korta resor. Det går inte heller att pausa körningen, t.ex. för att gå in i en butik, utan då måste man antingen låta kostnaden ticka på eller börja om med en ny tia i startavgift. Prismodellen att det kostar sex kronor per minut är förstås också riskabel för trafiksäkerheten; betalar du hellre tolv kronor för att stå vid ett rödljus eller sparar pengarna och kör mot rött?

Åtminstone till en början har Lime premier på 30 kronor för varje person jag tipsar om att gå med, och den som anger koden RWQRKR4 får också 30 kronors rabatt. Jag tror nog att Lime mer generellt kommer att behöva se över sina priser när nyhetens behag har lagt sig – inte minst som Voi är nästan lika bra, och klart billigare. 

Söker du kontakt med elscooter-företagen?

Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, november 2018

Gillar du våra tester?

Stöd gärna Gröna Bilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs!

Läs mer och anmäl medlemskap på
www.gronabilister/medlemskap 

Gillar du våra tester? Bli medlem!

Stöd gärna Gröna Mobilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs!

Bli medlem